Mmmm.... Det är olika.

Av någon oförsvarlig anledning följer jag tv4-programmet Made in Sweden. En kombination av för mycket tid och skräckfylld fascination skulle kunna vara en förklaring. I ett avsnitt reflekterar Andreas Carlsson över sin papparoll.


Efter 1.25 in i klippet tänker jag att det kanske är det jag behöver inför framtiden. En provider.



För med det är kylskåpet kan man inte utfodra en familj. Jag och Andreas har nog väldigt olika syn på både hur ett band och en familj ska skötas. Jag trycker på pass den här gången.

Weather forecast for dummies

The Bombettes live-bloggar om stormen.

"Imorgon kommer all denna snö hit, Fatta!"

Expressen känner sina läsare och anpassar sin framsida där efter.
Vem behöver lära sig läsa när rubrikerna kompletteras med så pedagogiska bilder?

Some kind of monster..

..is not how we relate to eachother!
We have had a great time in the studio and now everything seems to be done.
Now we just have to wait for Oskar to do his magic tricks and BOOM we will have the finished songs in our hands.

Get out of my trailor, sailor!

Tonight we are gonna record what seems to be the last part of the new album.
Its gonna be so exciting to hear the result when its done!
Also, I wanna say its been a real pleasure to work with Oskar, its been so fucking great Im even gonna post a picture of him.

Isn't he painfully cute?
Well, sorry all you lonely-hearts out there, he's taken. Ellen is single though, send me an email and i'll fix you up with a date. Or not. We will see if you got some sleaze.

Love /Jenka, The Bombettes

Don´t need love, I´ve got my band

Ikväll ska det bandhängas.
The Bombettes inleder 2010 med uppstyrt bandmöte, pizza och film. I utbildningssyfte tar vi oss an Metallicas "Some kind of monster" och Spinal Tap.

Vem är vem?

VrålJazz

Imorgon fredag intar vi Scharinskas scen igen. Väntan har varit lång (mest för oss kanske) men nu är det äntligen släppfest för Ny Våg-samlingen " Umeå Vråljazzgiganter". Det har tagit ett tag, ett bra jäkla tag, men nu så. Vi peppar! Och ser fram emot att ni slutar tjata om när den ska komma.

Sommaren 2007 blev vi tillfrågade om vi ville medverka på skivan med en egenskriven låt på svenska och en svensk cover. Vi sa hell yeah och knåpade ihop vår första (och faktiskt fortfarande enda) låt på svenska - Ålidhem. Som cover valde vi att tolka Etiquette Monas "Amsterdam". Vi spelade in båda låtarna under en och samma varma sommardag i en källarstudio i ett hus som tillhörde en MC-klubb. I ärlighetens namn var det en något läskig upplevelse. Utanför studions fyra väggar fanns en massa hemliga rum, ett med bråte, ett igenbommat, ett med några stålsängar och en toalett som sett bättre dagar. Jag var lite rädd hela tiden.

Shit, det slog mig på repet i söndags vad mycket som hänt sedan dess. Sedan den där sommaren. Och hur mycket som har hänt i år....Tänk att det fanns en tid då trumintrot till Amsterdam var det svåraste (och värsta) Maria visste.

Elin.

Note to Self

Att spela tamburin genom att sådär lite nonchalant hålla takten mot låret må se jävligt snyggt ut på scen.Eftersom vi är ett mickstativ kort i repan fick jag helt enkelt, ofrivilligt öva på det igår. Att slå en relativt hård plastbit upprepade gånger mot samma ställe på kroppen i kanske två timmar sätter sina spår. Jag och lårkakan ångrar oss bittert.